Internetledes

Om åsikter

2009-08-13T15:46:00.003+02:00

Kanske reducerar det ångest att inte ha eller utveckla någon åsikt. Har man en åsikt måste man ofta försvara den. På det tror jag inte det finns ett entydigt svar. Kanske finns där en åsikt men en oförmåga att verbalisera/formulera och argumentera för den, snarare än en ovilja? En del tycks tro att 'vill' och 'kan' alltid(kbt-hangup) är utbytbara som orsak och verkan: vill man så kan man eller kan man så vill man? Försvarandet av en åsikt kan ta tid. En del vill undvika de missförstånd som en alltför kort diskussion kan ge och känner att de måste löpa hela linan ut för att det skall vara värt att ge sig in i tyckandet.

Tiden till att ta ställning och utveckla åsikter, blir utvecklingen till trots, alltmer knapp, överskådligheten minskar i takt med specialiseringar, alla måste arbeta längre och mer specialiserat för att inte "välfärden", som de försöker ljuga i oss, inte skall "rasera av världens högsta skattetryck". Allt skall bli billigare och bättre. För vilka? Tågresenärer, chartersemestrare? Budbärarkedjorna förlängs så att ansvarsområdena blir allt otydligare. Vem gav egentligen direktiv om detta? Och, spelar det någon roll, var den här tjänsten/varan är från egentligen? Vi kan utesluta granngården.

Skatt, detta otyg; pengar som, till ingen nytta, elimineras i ett svart helveteshål, offentlig verksamhet, allmän sjukvård och andra socialistiska påfund. Eventuell existentiell ångest(en bra åsiktsgrund) har tidstjuvarna, mystikerna, och religionerna(köp gott samvete) oantastligt tagit patent på. Eller trivialiserat till att handla om "så många valmöjligheter idag". Men man kan ju bemäktiga sig till att bli köpare av den kunskap universiteten säljer - och på så vis, till ingen nytta, bli skuldsatt livet ut. En åsikt är ett val. Blir valet friare av utbildning?

Kunde jag välja att bli självförsörjande bonde och därmed slippa ha så mycket åsikter? Tilldelades jag min bördiga bit av jorden tillsammans med kunskap om hur man överlever på denna? Nej, dessvärre inte. Men våra "dagens outfits" kan kanske bli lika billiga som dess bärare, om de produceras i en av Indiens många frihandelszoner där lagen( påpassligt nog för alla goda, världsförbättrande entreprenörer) inte gäller och där de tidigare jordegna (karma-indoktrinerade) "får chansen" att flytta på sig til storstadens charmerande slum och ta del av den socialdarwinistiska marknadsliberalismen - tänk så bra vi fortfarande har det i Sverige, där allt ser samma ut som på 80-talet, vi har ju fortfarande rent vatten i kranarna, bäst att inte gnälla( och ha en åsikt, som min kommentar fortfarande handlar om) för då kan man ju framstå som trygghetsnarkoman... Alla måste tvingas in som köpare eller säljare i frihetens enda förutsättning, den demokratiska(detta förgivet-tagna absoluta) världsmarknaden. Det man inte vet, kan man inte ha någon åsikt om.

Åsikter, hm... Det räcker förstås inte att ha sådana, framföra dem, om de efterfrågas eller för att markera, och som konsekvens bli förlöjligad, ständigt bortvald, uppfattad som korkad eller hotfull. Nej, det verkar som om man kring dessa åsikter måste specialisera sitt liv, på någon av de olika marknader man ändå inte kan(och knappt ens vill) få tillträde till. En del hittar sina livskall i ny-media där de "förtjänar" sin hyra och sitt livsmedel via reklamintäkter, känner sig förverkligade, bekräftade, osv.

"Kanske reducerar det ångest att inte ha eller utveckla någon åsikt", pekfingervalsade jag ur mig i början på denna alldeles för långa kommentar. Jag tror jag kan förstå många av dem som knappt verkar ha några åsikter. Många mår dåligt av orsaker man själv inte kan eller tillåts förstå, även om man ibland vill nå bakom deras mystiska dimridåer av oförargliga Di-Leva-liknande "vad skall man tro på, tro på, tro på" och göra det. Det är lätt att tro att vissa bara är lata, inte anstränger sig tillräckligt och inte tar sitt berömda personliga ansvar, vilket kanske är det mest passande för att upprätthålla illusionen om att världen är rättvis och att det mesta som sker har en god grund. Särskilt negativt värdeladdade personlighetsegenskaper som lathet har jag kommit att ifrågasätta alltmer.

Att man inte vill diskutera sina åsikter med andra behöver inte betyda att man är en trångsynt fundamentalist även om den otrevligheten gärna framförs. En del är dock sjukligt rädda för arga människor, tycker de är otrevliga och kanske har de fått stryk av okontrollerade typer som barn, vad vet jag, man vill ju gärna göra det begripligt.

Jag har också på äldre dar börjat få allt svårare att skilja vanlig trevlighet från sarkasm. Fiktivt exempel:
- Jaha, du tillhör alltså de som blivit bostadslösa pga. vår "reform", sa den trevlige budbäraren.
- Ja, jo, det stämmer, sa hen som "inte fullt ut kan njuta av en diskussion".
- Ja, det var trevligt att diskutera med dig men plikten och tiden kallar; har jag annat att göra, sa den trevlige budbäraren, tacksam för att få ta del av en av samhällets olycksfåglar.
- Ja, men då går jag väl hem till min beskärda del av bostads- och sömnlöshet, sa hen som inte än förstod det fina i diskussionsdynamiken/kråksången.

Hundar och vapen

2009-08-08T16:27:00.004+02:00

Varför är det förbjudet att bära kniv men tillåtet att gå omkring med sin okontrollerbara hundjävel och därmed riskera andras liv och hälsa?

Utöver krav på avlivning på sådana hundar som spårar ur borde hundägare som inte klarar av att ha koll på sina hundar beläggas med 10-årigt förbud mot att äga hund eller sköta annans hund.

Till alla jag inte gillar

2009-08-05T11:50:00.008+02:00

För att du skall slippa få ångest och komma med inbillat välvilliga förslag för mitt eget bästa är det väl bäst att jag strimlar mig själv under ett x2000. Lika bra att du talar om för dina barn att de skall hålla käften och sitta ner, så att du känner att du visas lite uppskattning. Men jag glömde. Du följer ju bara direktiv. Det som valts under demokratiska former är ju alltid det bästa.

Här är underhållningen.

Svinfluensa och gnäll

2009-08-04T18:32:00.006+02:00

Jag förstår mig inte på alla dessa idioter som inte kan hosta eller nysa i armvecket utan gör det rakt ut eller i handen. Genom att alltid ta för vana att hosta eller nysa i armvecket samt vända sig åt det åt håll där helst ingen finns, lär man reflexmässigt in ett beteende som senare kan aktiveras när utvärdering av prefrontala cortex inte hinner hända. Ofta är det samma efterblivna människor som lämnar tomma burkar efter sig, tidningar och annat skräp. Företrädesvis är det unga människor i åldern 15-30 som tycks tro att någon annan plockar upp deras skit efter dem, eller att deras host och nysningar är objektivt ofarliga för omgivningen.

Man vill ju bara gubbskrika att de skall "skärpa sig".

Girigbukarna

2009-08-03T21:18:00.005+02:00

Jag stör mig på att man ofta framställer ungdomar och unga vuxna idag som klenare än för 30, 40 år sedan. Från och med krisen på nittiotalet har arbetsmarknaden förändrats. Själv gick jag ut gymnasiet 92, då arbetslösheten bland män var som högst, kolla scb om du inte tror mig. Framtiden för icke-etablerade, eller lågutbilade, är osäkrare, sedan kan ju helgonet David Eberhård tala om hur jävla bra han hade det när han växte upp. Adekvat oro leder till försämrad arbetsförmåga. Sover du inte blir det svårare att fatta beslut och sortera. Oro leder till sämre sömn. Stark psykofarmaka ger i längden, iaf för mig, irreversibla skador.

Vilka i samhället som misslett unga och ungdomar, kan man ju fråga sig, inte är det ungdomarna eller de unga själva. Men det verkar det vara den mest passande förklaringen många av de som tillhör 40,50,60-talistgenerationerna kan komma med: vi borde nog tagit i hårdare, vi har nog varit för snälla. Ja, ni är så snälla, unga och ungdomar är så otacksamma, de borde vara tacksamma för att inte kunna få bostad eller riktiga arbeten och på så sätt kunna planera mer långsiktigt, en förmån endast tillgänglig för de priviligerade 40, 50, 60-talisterna. "Annars får de väl ockupera hus som vi gjorde innan vi såg våra privata pensionsförsäkrningar skrida i höjden."

Jag undrar just hur konkurrensen var om universitetsplatserna för 40,50,60-talisterna. Krävdes det mer mvg än vg för att komma in på en högskoleutbildning som t.ex. socionom? Nej, just det.

"Det skall bli intressant att se hur den här strukturomvandlingen kommer ske. Men först blir det golfsemester och grillkvällar i sommarstugan om vi nu kan sluta oroa oss över att det verkar finnas så många självförvållade knäppskallar därute. Snyft"

Han tror visst han är ödmjuk

2009-08-01T16:02:00.011+02:00

De säger att man lägger märke till det man vill lägga märke till.

Som om ens uppmärksamhet för det mesta kunde styras i riktning mot de mål man som mönstermedborgare själv satt upp. Som om det andra vore patologiskt. Som om det alltid fanns "goda" saker att rikta sin uppmärksamhet på. Som om man alltid visste på förhand vad som var bra för en. Som om nyfikenhet inte längre var ett grundläggande behov. Som om ens riktning och position från myndig ålder var en och den samma livet ut och aldrig mer behövde andra människor att spegla sig ut och in genom.

Jag tänker i alla fall inte via studiemedel skuldsätta mig för att senare få tillhöra den självutnämnda eliten som skall lära andra hur samhället bör ordnas för att de skall få fortsätta pissa ut och in sina domäner och låta de medfött okunniga latmaskarna betjäna dem - innan de gjorts överflödiga av bra arbetskraft till bättre pris från del av världen där trygghetsnarkomanin ännu inte fått fäste.

Iakttagelser man gör försvinner inte alltid från minnet. Man minns mest massa tragisk skit och glömmer huvudingredienserna till den middag man hungrat efter hela dagen. Samband och korrelationer förs vidare från en del av experterna till oss okunniga(ofrälset) som om det vore orsaks-verkans-samband: "Du är deprimerad för att signalöverföringen inte fungerar önskvärt", "Annars är det inte depression!"

Jag är så glad för din skull, att du haft råd att unna dig lite extra semester efter att ha lärt de otacksamma latmaskarna hur de skall välja sig fram här på livets smörgåsbord. "De har la' existentiell ångest eller någe' om de inte hittat rätt församling/förening."

Låt allt fortsätta som det varit. Låt oss låtsas som om det bara är några små förändringar som skall till för att allt snart skall börja gå åt rätt håll igen.

Bristen på tid - för att kunna få tillräckligt med insyn och fatta väl grundade val - blir allt större, men alla måste arbeta mer, mer, mer. Det som inte outsourcar maximalt av sin verksamhet till alla olika länder som vi har exakt lika mycket respekt för oavsett om de låter sin underklass rensa bajs ur kloakerna med sina bara händer för att tryggt kunna dö av kolera innan de blivit 40, nyktra från alla jävla trygghetsnarkomanier. Men för att dämpa det dåliga samvetet kan vi ju alltid köpa kravmärkt, eller skänka pengar, för att rösta på något annat än tillväxtivrarnas partier vore ju att längta efter ett nytt sovjet, långa brödköer, förbud och livstidsstraff för från allt från ringa cannabisbrott till svordomar som entréprénuër. Sitter man tryggt kan istället säga: det skall bli intressant att se hur den här omställningen kommer gå. Ungefär som befälhavaren när han ljusår bort står och ser över truppernas positioner.

Gå och lek med ditt tevespel. Klä på dig din nya alternativa second-hand klänning. Själv skall jag unna mig att tvinga bort lite av det ständigt ökande överflöd av offermentalitet som du tillskriver mig för att få behålla hela ditt just-world phenomenon. Hoppas din sjukförsäkring ger dig förtur. Jag vill ju inte missunna dig något, du ansvarsfulle opportunistiskt ödmjuke, för det är ju fult att tycka det är fult att tjäna pengar - och vad innebär det att vara rik "egentligen"?, allt är visst relativt. Enligt Lykke Li har alla i Sverige råd med ett fadderbarn, det sa hon från sin bostadsrätt i centrala Stockholm. Men nej, det man är emot är man avundsjuk på och det gäller i alla riktningar.

Jag började med att skriva att man väljer vad man riktar sin uppmärksamhet. Jag sitter på spårvagnen - den lägsta gemensamma nämnare jag numera har kvar med människor. På Olivedalsgatan, mitt i de fina kvartern, vid hållplatsen, sitter en man i min ålder. Inhalerar tändargas och äter svarta oliver rakt ur burken. Han tittar på mig. Vem tittar på vem? Som överlevnadsstrategi: att depersonalisera sig, medvetet eller inte?. Tänker han också? Jag är väl ett svin som inte hoppar ur och tömmer mitt existensminimum i hans händer och läser en bön tillsammans med honom. Våra blickar möts, men antagligen inte så som det verkar göra hos många andra: utan att tänka att våra roller skulle kunnat vara omvända.

Är man blödig(empatisk har redan missbrukats sönder och samman) skall man välja en profession där man hjälper andra, men det tillhör förmodligen de höga krav som gör att man inte klarar av att inordna sig i socialdarwinismens tidevarv. Att man inte har högsta betyg i alla ämnen och därmed inte kan välja en sådan profession, spelar förstås ingen roll för de som förespråkar "alternativen". Att jag objektivt sett blivit av med det jag mest velat ha och tidigare haft förmåga att ge, spelar lika lite roll. Det görs enkelt och snabbt om till offermentalitet och inlärd hjälplöshet av de välutbildade livskännarna.

Det bästa med att vara människa kan vara att man kan ta livet av sig på så många olika sätt, tänker jag, och påminner mig moget att det förmodligen är något slags försvar, eller en attack mot att ha ett tvingas ha det andra kallar ett jag. Skriver man något sådant(självmordsdesperation) är man förstås feg och inser inte hur stora möjligheter man alltid har att välja en konstruktiv väg som leder till kanske 10 sekunders välmående under återstoden av ens liv.

Man måste känna sig nöjd med att degraderas till idiot av alla äckliga svin man bara önskar man kunde få se dö bort i hjärtattacker.

Vilken charm, vilken mystik, vilken andlighet, vilken kunskapsinsikt!

Som dä ä

2009-07-30T16:20:00.010+02:00

Det är ett jävla tvång att behöva kommunicera. Inte minst med sig själv. Jävla feghet att inte ge efter för kaos. Vi skall nog banka in lite "ansvarskänslor" hos dig.

Nu är någon nere i Afrika och försöker hitta någon att para sig med. Någon tröttnade på att sitta på hönspinnen och visa de nytvättade fjädrarna. Kanske bli re' en nykonventionell halvrebell att ha som förebild eller frälsare. Genuin och trygg i sig själv.

"Alla människor är olika". "För en del känns ett brutet lårben inte så mycket" "Man måste ha respekt för allas olika åsikter" "En del tycker om bryta nacken" "Det måste man ha respekt för"

Livet: There's no way out of here. When you get in, your in for good. Så vi låtsas vara hövliga mot historien och namedroppar nirvaniska religiositetsflummigheter och försöker glida upp eller ner i de befintliga maktstrukturerna. Även maktstrukten vi-som-inte-tror-oss-ha-en-maktstruktur. Nej, nu spår jag grunden till en trend som måste brytas innan den hinner växa till sig. Det kan leda till oerhört ingrodda och exklusiva små klubbar där människor sitter med benen i kors och flinar intelligent åt varandra och säger makt i var tredje mening.

Kan du säga diskurs, klä dig i svart, röka exlusiva cigaretter och känna grupptillhörighet med de otillhöriga när några uttrycker lustigheter över de okvalificerade arbetarna, så har du nog en möjlighet att slippa undan din livslånga ensamhet.

Wow, wa, wiwa. Nu har visst någon confessionist släppt ut ännu en tråkig och förutsägbar bok helt utan charm om hur mycket hen(hon/han) önskade att det gick att ge, proppfull och sprängfylld av meningar som lika gärna hade kunnat kopieras från internet och köras i en slumpgenerator. Betyg: ett överstruket D.

Skämta bort allt allvar eller använd dig av alla kräkframkallande dualiteter eller varför inte verka beläst och upplyst med något ekelöfskt rebelliskt. Kanske hitta på lite nya ord som låter "fräsigt" så att det ändå kanske kan uppstå någon slags charm eller mystik i detta från början helt jävla genomvidriga fängelse.

Du kan om du vill. Du vill om du kan. Det är så spännande att försöka lista ut vilket som kommer först. Annars kanske det duger med lite charm eller mystik. Gå du åt och ta dig ett glas vin till. Sedan kan du låtsas som om vi två någonsin haft något gemensamt. Vad säger grabb- och tjejgänget? De vill bara ditt eget bästa.